Från NOLL till ULTRA

Från NOLL till ULTRA

Text: Julius Copcutt & Anna Kernell / Bild: Kalle Jansson & Victor Inggårde


2019

Nyfikenheten på vad kroppen klarar av fick Robert Svanell att helt utmana sin syn på löpning som sport och livsstil. Tidigare föreställningar om en långsam, tidskrävande och dessutom skadedrabbad sport har fått ge rum för ett driv som på bara några månader har tagit honom igenom en halvmara och gett honom ett otippat mål: att springa Kungsleden i norra Sverige.

Det var när hela arbetsplatsen samlades en gång i veckan för att springa, ledda av en löpcoach, som Robert insåg att löpning kunde vara något helt annat än han hade trott.


- Jag har alltid tänkt att löpare är de man ser ute på gatan, springande på asfalt runt kvarteret, och det har aldrig lockat mig. Jag har dessutom haft en del problem med knäskador ända sedan min ungdom. Men om man kan använda det som träning för att sedan springa långt i skogen, i riktiga skogen, på stigar och kanske även över fjäll och i berg, då förändras ju allt.

Robert Svanell är 28 år gammal och en av författarna bakom produktbeskrivningarna på addnature.com och bikester.se. Han är sedan förra sommaren tvåbarnsfar och är bosatt i Hägersten i Stockholm. En växande insikt om vad människokroppen är kapabel till vad gäller långdistanslöpning har väckt en ny drivkraft hos honom om att få uppleva de svenska fjällen med löparskorna på. Och för att nå dit krävs såklart en vardagssituation som tillåter och uppmanar till träning.

Svanell konditionstest


- Löpning är en sport man kan ta med sig i stort sett överallt. Var vi än är med familjen så kan jag ta mig ut och vara borta några timmar och på så vis även upptäcka omgivningarna på ett annat sätt.

Steget vidare, från att prova på något och gilla det till att grotta ner sig totalt, skedde enligt Robert själv automatiskt. Han ville veta mer om vilka som sysslade med det här, läste böcker och reportage och tittade på dokumentärer. Och jakten på information gav inspiration.

- Det handlar inte om tempo och tävlingar i första hand. Jag har insett att det är ett sätt att vara i naturen, att umgås i naturen, att ha kul och röra sig snabbt och smidigt i naturen.

Större delen av sitt vuxna liv har Robert främst ägnat sig åt mountainbike, snowboard och surfning och konstrasten mot löpning kan tyckas stor. För Robert kan dock en röd tråd urskiljas.

- Av löpning kan jag få samma kick som när jag sitter i havet och väntar på vågor. Löpningen är renare, enklare än cyklingen för du behöver inte en massa prylar. Samma renhet gillar jag med surf. Du har ett hjälpmedel och sedan bistår naturen med resten, utöver vad du gör med din kropp förstås.



Höjdmeter mitt i Stockholm

Knappt tre månader in i det nyfunna intresset anmäler sig Robert till ett lopp i Hammarbybacken i södra Stockholm. Han ska springa 23 kilometer, mer än ett halvt maraton, i kuperad terräng som totalt uppgår till 1 020 höjdmeter.

– Jag hade sprungit väldigt lite över huvud taget då men var sugen på att testa. Det var annorlunda från allting jag hade gjort tidigare. Jag hade aldrig sprungit så långt, och aldrig kuperat. Det kändes väldigt kul och jag tänkte en hel del på hur jag ville lägga upp det.

Leende, som om han skrattar lite åt sin egen naivitet berättar han om hur förberedelserna gick till.

– Jag försökte springa lite längre sträckor innan för att veta om jag hade någon chans att klara av det men annars var det väldigt lite förberedelser. Jag var aldrig ens där och testade innan så det var väl lite kaxigt, men jag ville ha något kul och motiverande framför mig.

Loppet gick bra, Robert tog sig runt och i mål med krafter kvar.

– Det var delvis där idén om längre och kuperade distanser på riktigt började formas, eftersom jag insåg att jag nog faktiskt kunde klara det trots ett förflutet med knäskador. Strax efter det började vi prata om Kungsleden och om hur mäktigt det vore att uppeleva naturen på det viset.

Fjällöpning var inte den enda tanken som föddes ur de samlade höjdmeterna i Hammarby. Att göra löpningen till en större del av livet och i den mer direkta omgivningen lockade också. De många etapperna på Sörmlandsleden kändes allt närmare och inspirerande.



Allvaret närmar sig

Även om löpningen har kommit att betyda något nytt för Robert, där sinnebilden är att vara omgiven av skog och natur eller att lekfullt uppleva fjällstigar och milslånga spår, så ser löpträningen i vardagen lite annorlunda ut.

För att utvecklas bestämmer han sig för att ta hjälp utifrån. En solig och frisk torsdagsförmiddag i januari drar Robert på sig cykelhjälmen och trampar de sju kilometerna från Addnatures kontor på Östermalm till Aktivitus i Solna för träningsrådgivning. Där ska han genomgå tester för att få reda på vilken fysisk nivå han befinner sig på och hur han bäst ska lägga upp sin träning för att fortsätta utvecklas i löpningen.

Svanell kroppstest

I samma veva som testet ska göras börjar Robert få ont i ett knä. Han har gått ut för hårt i sin löpning och skadan är väntad för folk i hans omgivning, men kanske inte för honom själv. Det visar sig att han lider av ett ”irriterat knä” och han får ett anpassat program för att bli av med det för att sedan kunna bygga upp kroppen sakta med målet att kunna springa långa distanser.

– Från testet som mätte syreupptagningsförmåga, puls och mjölksyrestege fick jag veta att jag har bra förutsättningar konditionsmässigt för att springa långa distanser. Jag fick bra resultat men jag behöver bygga upp kroppen för att den ska hålla för påfrestningen.

Efter några veckor med träningsprogrammet är knäbesvären nästan helt borta och Robert upplever stor skillnad. Testerna har dessutom blivit en knuff i rätt riktning för att hålla uppe vardagslöpningen, som det är svårt att motivera sig till när varken skogar eller fjäll känns särskilt närvarande.

– Även om jag tycker att något är kul och vill satsa på det så behöver jag en push från någon som säger åt mig att du måste ut i dag. Nu har jag det i form av ett schema i telefonen som säger till mig att springa en viss distans tre gånger i veckan.

Efter fyra månader kommer Robert att göra ett nytt test för att därefter få ett nytt upplägg. Men målbilden är klar, de långa distanserna är inom räckhåll och tiden då löpning var irrelevant är ett minne blott.

– Insikten om att vi människor är ämnade att springa långt fortsätter att vara en drivkraft, och sinnebilden för lyckan och glädjen i det här har kommit att bli Kungsleden. Det behöver inte gå snabbt eller så, jag vill bara att det ska funka.




...och vad hände sen?



2020

Hösten 2020 är här. Addnature fyller 20 år. Och det var 20 månader sedan Robert började träna traillöpning på allvar. Så, hur har det gått? Har han nått sitt mål - Kungsleden? Nöjer han sig med kortare rundor i sina hemtrakter eller har han lagt löpningen helt på hyllan?


Är du fortfarande hooked på löpning?

Ja jag har sprungit på rätt kontinuerligt. Inte sprungit så mycket lopp förrän nu i somras men i vardagen sådär så har det flutit på.

Men var inte du med och körde Åre Extreme Challenge förra året?

Jo just det. Jo med löpning och cykling, paddlingen blev tyvärr inställd då på grund av vädret. Sen så körde jag och en kompis Sjöloppet i Eksjö, 30 km swimrun.

Så det blev en del lopp ändå?

Haha ja nu kommer allt tillbaka till mig. Målet efter de där första testerna på Aktivitus var att springa ultraloppet Tjejmaraton senare på hösten. Det är alltså ett 50 km-lopp för både tjejer och killar, där allt överskott de tjänar in går till Panzisjukhuset i Kongo där våldsutsatta kvinnor och barn får vård. Tyvärr lyckades jag bli sjuk i den vevan så jag missade det och anmälde mig istället till Sörmland Ultra, också 50 km, som gick av stapeln lite senare. Det var kul! Sen i somras så blev det då Fjällmaraton 100K.

Wow – hur gick det?

Jo men det gick bra tycker jag. Jag tog mig ju igenom det och lyckades behålla glöden på topp hela tiden. Jag kände aldrig att jag ville bryta för jag hade så kul. Sen så kanske jag hade underskattat det lite innan. Inte distansen men att det är i bergen och de var så mycket höjdmeter. Så jag hade nog underskattat lite hur långsamt det skulle gå, trodde att jag skulle kunna springa snabbare. Det var så svårt att veta vad man skulle förvänta sig av det.

Jag gjorde ett ultraintervallpass någon månad innan där jag sprang 6x10 km med en timmes vila mellan varje mil. Det gick så jäkla bra då så jag kände mig så himla redo för 100K. Men jag insåg sen att vi övade på nästan platt mark, och det är ju en himla skillnad från fjällmiljö. Höjdmetrarna tar ju definitivt ut sin rätt. Mina ben var egentligen slut efter halva loppet så jag fick bara göra vad jag kunde för att ta mig i mål. På ett ställe under loppet springer man nerför en topp som man sedan ska upp på direkt igen. På nedvägen minns jag att jag tänkte ”Orka att jag ska upp här igen”. Men sen när jag var på väg upp igen så tänkte jag inte så mycket. Och som sagt, det blev ett riktigt roligt lopp!

Och hur har det gått med det irriterande knäet?

Jo men det har väl hängt med hela tiden men har aldrig blivit riktigt så illa som det blev i samband med testet. Jag har kunnat hantera det med att vila några dagar så har det varit okej sedan. Men det har inte varit någon större stoppkloss, det är väl egentligen bara när jag hade Corona och var förkyld ett tag som jag varit borta en längre tid från löpningen. Det blev väl en dryg vecka ungefär.

Har du några tips på hur man får in löpningen i sin vardag? Du som har två småbarn och allt.

Jag tycker det har varit en stor fördel att hela tiden få hjälp av en coach med att göra program. Då har jag ett löpschema som säger vad jag ska göra och då blir det lättare att följa det och faktiskt ta sig ut. Jag träffar också min coach då och då för att gå igenom teknik och styrkeövningar, göra lite tester och så. Sen försöker jag springa så mycket jag kan på friskvårdstimmarna, lunchen eller till och från jobbet för att det inte ska krocka med familjen. Jag springer på helger också ibland men då försöker jag göra det tidigt på morgnarna innan dagen kickar igång.

Och hur blir det med Kungsleden? Är det fortfarande drömmen?

Nja alltså kanske inte just den leden. Att det är den STORA drömmen. Men lite mer äventyrslöpning själv sådär hade varit riktigt kul. Just nu satsar jag väl mest på Swim run. Fast jag är egentligen inte jätteförtjust i just simning - haha. Men det är kul att det är lite mix och att man gör det tillsammans med någon. ÖTILLÖ World Championship är väl det stora målet.

Annars så håller jag faktiskt på att utbilda mig till personlig tränare nu i höst, med inriktning på kondition och uthållighet. Sen får vi se om jag kommer jobba som det eller mer använda det för min egen skull. Men åtminstone lite på sidan vore kul - att coacha och följa någon annan.

Fjällmaraton 100K Robert på gott humör bland storslagna vidder
Fjällmaraton 100K Skönt att ha supportrar, här med sonen Leslie.


Denna webbplats använder cookies och pixeltaggar för att förbättra dess funktionalitet och för att ge dig personligt anpassad reklam, t.ex. på sociala medieplattformar. Se vår integritetspolicy för mer information – i synnerhet; om hur du förhindrar lagring av cookies och spårning av pixeltaggar på din enhet i framtiden.Förstått och avslutat